Etikettarkiv politik

AvSandro Wennberg

Blockpolitikens död gör det lättare att påverka politiken

DENNA TEXT ÄR URSPRUNGLIGEN PUBLICERAD PÅ GEELMUYDEN KIESE

Vem har makten efter januariavtalet och hur kan du som opinionsbildare påverka politiken? Det och många andra frågor fick sina svar när Geelmuyden Kiese ordnade ett välbesökt frukostseminarium den 28 mars.

Seminariet var en del av GK:s eventserie Presens Futurum och expertpanelen denna gång bestod av statsvetare Svend Dahl, riksdagsledamot Jessika Roswall (M) och socialministerns f.d. statssekreterare Agneta Karlsson (S).

Åsikterna kring vem som vann valet gick isär något, även om alla tyckte att Socialdemokraterna på ett sätt är en vinnare som lyckats få Stefan Löfven till statsminister en mandatperiod till. Svend Dahl pekade på att Centerpartiet är politisk vinnare av det så kallade januariavtalet. Enligt Dahl var det inte så konstigt att januariavtalet fick en så tydlig liberal tyngdpunkt, eftersom den underliggande majoriteten i riksdagen är högerinriktad.

Agneta Karlsson höll med om att C fått igenom oerhört mycket, men menade att även S har fått igenom viktiga frågor som familjeveckan, resurser till välfärden och förbättrade pensioner. Samtidigt flikade Svend Dahl in att S i längden kan riskera förlora på avtalet genom att uppfattas som administratör av Centerns och Liberalernas politik, samt att avtalet kan försvaga Socialdemokraternas band till facken och därmed skapa fortsatt väljarflykt till Sverigedemokraterna bland LO-medlemmar.

Panelisterna var ense i tron om att januariavtalet kommer att hålla hela mandatperioden. Enligt Dahl finns det dessutom tecken på att man inom C tänker att januariavtalet ska sträcka sig över två mandatperioder, inte minst för att det blir svårt att hinna med att åstadkomma effektfulla resultat under endast en mandatperiod. På frågan om partiledarskiftet i Liberalerna skulle kunna påverka januariavtalet och samarbetet med regeringen och C var svaret troligtvis nej enligt panelen. Svend Dahl inskärpte också att varje gång tonläget mot KD skruvas upp, så som det gjorts gällande deras öppning för samtal med SD, så lämnas desto mindre förhandlingsutrymme för C och L gentemot S.

Vidare bekräftades blockpolitiken som vi historiskt känner till den som död av panelen, åtminstone på nationell nivå. SD kommer fortsätta spela en nyckelroll i riksdagen, men hur den rollen kommer att se ut var enligt panelen svårt att förutspå. Det fanns ingen tro om att det i närtid skulle komma att skapas ett nytt konservativt block bestående av M, KD och SD. Enligt Jessika Roswall har M ingen avsikt att etablera ett sådant block och hon ville även tona ner betydelsen av att KD öppnat upp för samtal med SD i riksdagen. Agneta Karlsson ansåg dock att det var ett tydligt ställningstagande med tanke på att initiativet krävde ett särskilt beslut i KD:s partistyrelse och riksdagsgrupp. Svend Dahl höll med och menade att det här banar väg för frågan som egentligen borde ha ställts för länge sedan: Vad krävs för att regera med SD:s stöd?

Vem är det då som kommer att ha den egentliga makten i riksdagen? Svend Dahl trodde att C och L troligen inte får igenom så mycket som de hoppats på, något som Jessika Roswall instämde i. Agneta Karlsson såg det som en öppen fråga i och med att varje budget kommer att förhandlas separat. Det ekonomiska utrymmet i kommande budgetförhandlingar kommer att avgöra hur lätt det blir att komma överens om januariavtalets punkter samt om avtalet kommer att breddas. S och MP har enligt Agneta Karlsson möjligheter att påverka med utspel som ligger utanför januariavtalet, rörande lagstiftningar, uppdrag till myndigheter och internationella överenskommelser.

På frågan om vilka sakfrågor som kommer att dominera framöver var panelen ganska enig om att integration, klimat, trygghet och säkerhet, liksom skola och sjukvård, kommer att fortsätta vara de viktigaste frågorna i den politiska debatten. Svend Dahl pekade på att trygghetsfrågor – sjukvård, skola, säkerhet – kommer att flyttas upp i prioritet. Samtidigt kommer det enligt Dahl att bli svårt för partierna att fokusera på andra frågor så länge man inte visar att man har kontroll i frågorna om trygghet och säkerhet, och ökar trygghetskänslan hos väljarna.

Att M inte lyckades ta hem frågorna om trygghet och säkerhet var enligt Jessika Roswall ett misslyckande. Hon pekar dock på att inget parti riktigt har svaret på människors upplevda otrygghet, och att de flesta partier endast belyser problemen. ”Det är enkelt att lova 10 000 nya poliser men tyvärr är det inget som löser problemen långsiktigt”, sa Roswall, något som övriga panelen instämde i.

Sjukvårdsfrågan har traditionellt sett varit Socialdemokraternas starka kort, men den frågan lyckades S inte vinna i detta val. Agneta Karlsson menade i likhet med Socialdemokraternas valanalys att S förlorade sjukvårdsfrågan genom att de inte tog frågan på tillräckligt stort allvar. Hon ansåg att den politiska situationen i Västernorrland kring sjukvården och NKS-frågan var en del i misslyckandet och att ett stort problem i vården är de många stuprören och behovet av vård i glesbygden. Hon lyfter fram hälsocentralen i Storuman som exempel där man med hjälp av teknik och digitalisering kan förse glesbygd med vård och kompetensförsörjning. Svend Dahl instämde och menade att sjukvårdsfrågan har ett stort behov av reformering, något som inte kommer att kunna åtgärdas under en mandatperiod. Jessika Roswall såg även hon behov av en bättre digitalisering av vården och pekade på att digitaliserade vårdtjänster kommer att spela en viktig roll i framtiden, men menade att politiken ännu inte har hittat tillräckligt bra former för att göra det tillräckligt säkert och funktionellt.

På frågan om vem som är mäktigast i riksdagen hade ingen i panelen ett rakt svar. Av partiledarna nämndes KD-ledaren Ebba Busch Thor, SD-ledaren Jimmie Åkesson och C-ledaren Annie Lööf som viktiga spelare. Jessika Roswall menade att det är svårt att peka ut en enskild person eftersom det nu är ett brett samarbete som utgör regeringsunderlaget, och att det inte finns någon tydlig vågmästarroll i riksdagen. Panelen var dock överens om att ordförandena i riksdagens utskott tillhör de viktigaste. De som kan sy ihop majoriteter i sina utskott kommer att kunna få igenom mycket politiken. Agneta Karlsson nämnde också talmannens ökade betydelse.

AvSandro Wennberg

Frågor och svar om det politiska läget med Januariavtalet

DENNA TEXT ÄR URSPRUNGLIGEN PUBLICERAD PÅ GEELMUYDEN KIESE

Regeringsbildningen har varit historiskt komplicerad, och läget efter är lika historiskt komplicerat. Är du osäker på vad som händer nu? Läs vår Q&A!

1.
 Varför blev det ett sådant politiskt kaos efter valet?
2. Vad gör Januariavtalet unikt?
3. Vilka frågor kan fälla regeringen?
4. Kommer regeringen att sitta kvar hela mandatperioden?
5. Vilka personer i regeringskansliet har makt – egentligen?
6. Vad händer med statsbudgeten som lades av M och KD och som beslutades av riksdagen?
7. Vilka partier gynnas och missgynnas av turbulensen efter valet och Januariavtalet?
8. Om någon fäller mittensamarbetet – vem blir det?
9. Om man vill vara med och påverka inriktningen på regeringen – vad ska man tänka på?

1. Varför blev det ett sådant politiskt kaos efter valet?

Delvis beror det på att alliansen i allmänhet och Centerpartiet i synnerhet gick till val på två löften som redan från början såg ut att vara oförenliga: att avsätta Stefan Löfven och bilda en alliansregering som inte är beroende av Sverigedemokraterna.

För att hantera en situation där alliansen – i likhet med de flesta opinionsmätningar innan valet – skulle bli mindre än de rödgröna började moderatledaren Ulf Kristersson tidigt i valrörelsen tala om att ”det största regeringsalternativet” skulle få bilda regering. Med den matematiken skulle Alliansen vara större än S+MP, förutsatt att V inte skulle släppas in i regeringen. Kristerssons uttalanden diskuterades knappt och förblev en alliansintern argumentation för att Kristersson skulle kunna kräva Löfvens avgång på valnatten.

Samtidigt har Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor under en period förflyttat sina partier till höger i förhållande till sina företrädare. Alliansens splittring i förhållningssättet till Sverigedemokraterna har blivit alltmer påtaglig.

I klassiska fördelningspolitiska frågor är Alliansen tämligen överens. Ser man däremot hur partierna placerar sig på den så kallade GAL-TAN-skalan träder en annan bild fram. Värderingskonflikten mellan nationalistiska och liberala värden har blivit viktigare inom Alliansen, viktigare än konflikten mellan den traditionella höger- och vänsterskalan.

Valresultatet 2018 var tydligt. Inget av de traditionella blocken fick egen majoritet, och det faktum att de rödgröna blev större än Alliansen omöjliggjorde en ren alliansregering utan stöd av Sverigedemokraterna eller Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna ville som största parti inte bli ett stödparti åt en alliansregering, och Sverigedemokraterna var ett omöjligt regeringsunderlag för Centern och Liberalerna. Därav den total låsning som inledningsvis präglade eftervalsdebatten.

2. Vad gör Januariavtalet unikt?

Svensk politik har länge dominerats av två politiska block, det rödgröna och det borgerliga. Endast i undantagsfall har det funnit mittensamarbeten i riksdagen.

Senast det skedde var i mitten av 1990-talet då Socialdemokraterna samarbetade med Centerpartiet. Dessförinnan var det under Tage Erlanders andra och tredje statsministerperiod under 1950-talet som båda partierna samarbetade, när Centern hette Bondeförbundet.

Senast Socialdemokraterna och Liberalerna (tidigare Folkpartiet, men ännu tidigare Liberala Samlingspartiet) samarbetade var för exakt hundra år sedan, mellan 1917 och 1920.

Moderaterna i sin tur har bara samarbetat med Miljöpartiet i vissa frågor, som under migrationsuppgörelsen 2011.

Att Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle samarbeta med både Centern och Liberalerna har aldrig hänt och är unikt. Visserligen är det vanligt med minoritetsregeringar i Sverige, men just den här konstellationen är ovanlig för att Sverige nu styrs av en minoritetsregering där två borgerliga partier utgör regeringsunderlag för en S-MP-regering i avgörande frågor, som bland annat statsbudgeten. Det har aldrig hänt i modern svensk historia.

3. Vilka frågor kan fälla regeringen?

Två frågor är givna redan nu. De är formulerade av Vänsterpartiet i sitt ”misstroendelöfte”. Om regeringen går fram med skarpa förslag inom marknadshyror i nyproduktion och förändringar i arbetsrätten har V lovat att fälla regeringen med en misstroendebegäran. M-ledaren har sagt att han är beredd att fälla regeringen oavsett vem – eller av vilket skäl – någon uttalar misstroende mot regeringen.

Det finns en lång rad frågor som – utöver Vänsterpartiets punkter – kan bli problematiska för regeringen. Bland annat kommer reformutrymmet att vara oerhört begränsat, inte minst på grund av M-KD-budgeten som innehåller inkomstskattesänkningar på 20 miljarder kronor som inte kan ändras under 2019. Samtidigt kommer regeringen vara mån om att visa sin lojalitet till Januariavtalet och det kommer därför vara svårt att riva upp avtalet från något av de fyra partiernas håll.

4. Kommer regeringen att sitta kvar hela mandatperioden?

Inget är skrivet i sten, men den här regeringen på ett sätt ett bredare politiskt stöd i riksdagen än Stefan Löfvens första regering, i och med att samarbetet är blocköverskridande.

För att fälla regeringen kommer det att krävas att Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet enas om att göra gemensam sak.

Samtidigt är Liberalerna splittrade i frågan om överenskommelsen och stödet till en S-MP-regering. L-ledaren Jan Björklunds besked att han inte ställer upp till omval kan förändra spelplanen delvis i och med att en del av partiledarkandidaterna är kritiska till Januariavtalet. Skulle en kritiker bli partiledare kan det uppstå ett läge där Liberalerna inte längre står bakom Januariavtalet. Då uppstår en situation liknande Decemberöverenskommelsen som bland annat utlöstes av ett partiledarbyte i KD. Samtidigt är Januariavtalet inte helt beroende av Liberalernas stöd eftersom regeringen kan vinna avgörande omröstningar om inte M, KD, SD och L gör gemensam sak med V, vilket i sakfrågor inte lär ske särskilt ofta.

Samtidigt har Vänsterpartiet har uttalat ett ”misstroendelöfte” om regeringen försämrar arbetsrätten eller inför marknadshyror för nyproducerade hyresrätter. Det löftet är dock minst sagt svårt att hålla eftersom alternativet kommer vara detsamma som idag – en M-KD-regering givet att L och C hellre ser en M-ledd regering än nyval. 

I slutändan är det Vänsterpartiet som har det yttersta avgörandet om regeringen kan sitta kvar. Givet alternativet – en konservativ regering med stöd av SD – lär det sitta långt inne att hålla sitt misstroendelöfte.

Om det räcker för att regeringen ska kunna sitta hela mandatperioden är svårt att sia om.

5. Vilka personer i regeringskansliet har makt – egentligen?

Regeringskansliet är ett stort maskineri med närmare 5 000 anställda varav endast ungefär 220 är politiskt tillsatta. Bland politikerna har statsråden naturligtvis den yttersta makten, men ärendena förbereds och förhandlas mellan icke-politiska tjänstemän och politiska tjänstemän innan de blir föremål för diskussion och beslut på regeringens möten varje torsdag.

Bland de politiskt anställda är statssekreterarna oerhört viktiga eftersom de leder arbetet i den icke-politiska tjänstemannaorganisationen samtidigt som de ingår i ministrarnas staber. Inom staberna finns medarbetare med stort inflytande. En planeringschef, politiskt sakkunnig eller pressekreterare som har ministerns öra kan påverka viktiga beslut.

Det finns några särskilt inflytelserika funktioner i regeringskansliet. Statsministerns statssekreterare och samordningskansliets statssekreterare på Statsrådsberedningen har stor makt över politikens inriktning och förhandlingen mellan departementen. Finansministerns statssekreterare med ansvar för budgeten är den som förhandlar statsbudgeten. Kabinettssekreterare på UD har likaså stor makt över utrikespolitiken.

6. Vad händer med statsbudgeten som lades av M och KD och som beslutades av riksdagen?

Budgeten kommer att vara intakt fram till dess att regeringen lägger fram sin så kallade Vårproposition och Vårändringsbudget i april. När Vårändringsbudgeten beslutas i riksdagen kommer många av M-KD-besluten sannolikt att ersättas av förslag som ligger i linje med Januariavtalet.

Däremot kan inkomstskatter inte ändras under innevarande kalenderår vilket innebär att M-KD-budgetens sänkningar av inkomstskatter inte kan ändras förrän 2020. Sammantaget innebär höjd skiktgräns för statlig inkomstskatt, förstärkt jobbskatteavdrag och sänkt skatt för pensionärer ett intäktsbortfall på nästan 20 miljarder kronor.

På så sätt är en ganska stor del av reformutrymmet för Löfven II-regeringen låst. Samtidigt innehåller Januariavtalet ytterligare skattesänkningar – bland annat borttagande av den så kallade värnskatten från 2020 vilket innebär att totala reformutrymmet de närmaste åren kommer att vara begränsat.

7. Vilka partier gynnas och missgynnas av turbulensen efter valet och Januariavtalet?

Opinionsmätningar efter Januariavtalet visar att Moderaterna har förlorat något och att Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna har stärkts. På lite sikt är det troligt att anta att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna men även Kristdemokraterna kan komma att stärkas eftersom dessa partier i olika frågor kan agera som vågmästare.

Liberalerna har en svår tid framför sig. Inte nog med att partiet internt är splittrat i synen på Januariavtalet, utan också för att Liberalerna balanserar på fyraprocentspärren.

8. Om någon fäller mittensamarbetet – vem blir det?

För att fälla S-MP-regeringen kommer det att krävas att KD, M, SD och V gör gemensam sak. Även om Vänsterpartiet har gått fram med ett ”misstroendelöfte” är det högst osannolikt att partiet kommer att bidra till att fälla regeringen. Alternativet kommer nämligen vara detsamma som nu: nyval eller en konservativ regering med stöd av SD. Nyval kommer då troligen inte heller vara aktuellt då heller givet att Liberalerna inte kommer att vilja ha nyval.

Däremot kan Liberalerna komma att fälla överenskommelsen. Om partiet fortsätter att ligga kring fyraprocentspärren kan den interna kritiken inom partiet blossa upp igen. Avgående partiledare Jan Björlund riskerar att efterträdas av en L-ledare som motsätter sig Januariavtalet. Den interna splittringen i partiet riskerar att blottas ytterligare och Januariavtalet fällas om ”Kristersson-falangen” vinner. Nyval är dock inget alternativ för någon liberal, i ett parti med skral partikassa som riskerar att åka ur riksdagen.

9. Om man vill vara med och påverka inriktningen på regeringen – vad ska man tänka på?

Först och främst – tänk inte bara regering. Regeringen är en svag minoritetsregering. I frågor som handlar om hur riket och ett dess myndigheter ska styras kan regeringen påverka till viss del. Även arbetet kring hur utredningar och liknande processer ska processas spelar regeringen och regeringskansliet en viktig roll.

Men det är inte i regeringskansliet som de stora politiska diskussionerna kommer att äga rum. Aldrig tidigare har riksdagen varit viktigare än idag. Om man vill påverka regeringen är det i riksdagen man bör agera.

Eftersom partierna som står bakom Januariavtalet inte samlar någon majoritet i riksdagen kommer omröstningar i riksdagen inom Januariavtalets områden att kräva att ytterligare ett parti röstar med S, MP, C och L.

Samtidigt kommer det inte ske så ofta att förslagen inom ramen för Januariavtalet faller i riksdagen eftersom det då krävs att Vänsterpartiet gör upp med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.Däremot kommer många frågor som inte omfattas av Januariavtalet att behöva förhandlas i riksdagen och i sådana diskussioner kommer M och KD ofta ha en gemensam linje. Förutsatt att SD och V inte har en gemensam ståndpunkt kan alliansen då få ett inflytande över sådana frågor.

AvSandro Wennberg

Pr-proffsen om Reformisterna: En välplanerad lansering


DENNA TEXT ÄR URSPRUNGLIGEN PUBLICERAD
VECKANS BRIEF 2019-02-08

Veckans Brief bad två kommunikationsproffs mhed rötter i socialdemokratin att titta på hur den nya S-föreningen Reformisterna, med tankesmedjan Katalys och dess chef Daniel Suhonen bakom spakarna, lyckades få stor uppmärksamhet i början av veckan.

Sandro Wennberg, driver egen pr-byrå, är kopplad till Geelmuyden Kiese och är fritidspolitiker (s).

Hur ser du på reaktionerna som lanseringen av Reformisterna har väckt?
– Lanseringen fick ett väldigt stort utrymme i traditionella medier med tanke på att det egentligen bara är en S-förening som startats. Namnen som är med och grundare är inte heller otippade. Så mot den bakgrunden det intressant att Reformisterna så snabbt fick ett stort utrymme.

– Att uppmärksamheten är så pass stor medialt visar dock att det finns ett behov av att flytta strålkastarljuset mot S eftersom partiet har behövt göra stora eftergifter i och med Januariavtalet. Förhandlingen av avtalet har skett i en liten krets och det finns inom S ett behov av att dryfta eftergifterna.

Sandro Wennberg reflekterar över reaktionerna från S-håll:

– De har mestadels varit av två slag.’Det här är ingen dramatik, det är bra att vi har en levande debatt i partiet’ eller ’Reformisterna är bara ute efter att skapa uppmärksamhet och utgör en plattform för besvikna företrädare för vänsterkanten inom S’.

Sandro Wennberg utvecklar:

– Det faktum att partisekreteraren men även andra nuvarande eller tidigare S-toppar snabbt var ute och kommenterade bildandet av en enskild förening visar på att partiledningen inom S varit mån om att snabbt avdramatisera den nya föreningen. I sak är det egentligen bra att Socialdemokraterna får en debatt från vänster, ur ett S-perspektiv. Så länge det inte ser ut som de rosornas krig som partiet haft historiskt. När diskussionen handlar om vart S är på väg så visar det att S är ett brett parti som har en levande debatt. Ett parti som slutar med sin idéutveckling låter andra partier och aktörer sätta agendan, och det flyttar ofta väljarnas intresse bort från partiet.

Hur ser du som pr-proffs på själva lanseringen av Reformisterna?
– I vanlig ordning är Daniel Suhonen duktig på att synas medialt. Men inte bara det. Reformisterna tycks ha jobbat länge med lanseringen. Man kan väl säga att det är långt mer än vad vanliga partiföreningar brukar göra, säger Sandro Wennberg och utvecklar:

– Hela upplägget andas mer skapandet av ett nytt parti än en förening i ett parti. Föreningen har skapat en logotyp, byggt en avancerad sajt, skapat en kampanjfilm med drönare, byggt närvaro i sociala medier och arbetat med en avancerad pr-plan, en plan som innehållit debattartiklar, talespersoner som stödjer projektet och deltagande i diverse etermedieprogram.

Vilken är Reformisternas egentliga Agenda?
 – Många som engagerats i föreningen gör det av en oro för att Socialdemokratin är på väg att överge sina ideal. Det är inte så konstigt. För första gången styrs Sverige av en S-regering som är tydligt bunden till en uppgörelse med en i många stycken liberal agenda. Och många tycker att socialdemokratin inte längre är de sociala ingenjörer som partiet har varit tidigare. Så om syftet är att bredda den ideologiska debatten i socialdemokratin är det ett vällovligt alternativ, säger Sandro Wennberg och nyanserar:

– Men lanseringen av Reformisterna är tydligt präglad av Daniel Suhonen som är föreningens frontfigur och kallas för en av föreningens grundare. Daniel Suhonen har gång på gång varit en uttalad kritiker till partiledningen med kritik från vänster. Genom skapandet av den fackliga tankesmedjan Katalys har Daniel Suhonen en plattform för opinionsbildning med ett antal LO-fack i ryggen. Men uppenbarligen räcker inte det utan Daniel Suhonen verkar vilja påverka partiet inifrån. Ur det perspektivet ligger det nära till hands att tro föreningen grundats för att flytta partiet vänsterut, inte bara skapa en idédebatt.

Vad kan sägas om det sakpolitiska innehållet som Reformisterna lanserar?
– Enligt Reformisterna har idéutvecklingen i socialdemokratin stannat av. Det ligger något i det. Men många av förslagen från Reformisterna är återställare av gamla reformer. Reformisterna skriver själva på DN debatt: programmet är ’förmodligen är det mest progressiva sedan Arbetarrörelsens efterkrigsprogram 1944’. Det säger något om perspektiven. Reformisternas hela program andas att den tid är förbi då socialdemokraterna hade bra idéer.

Sandro Wennberg har sina aningar:

– Det finns något besynnerligt över hela upplägget med Reformisterna. Kanske är det just R:et som för tankarna till något annat än reformism. Partibeteckningar med R brukade ha en annan syn på samhällsförändring än just stegvisa reformer, säger han.

Vilket mandat kan Daniel Suhonen och Katalys ha här och vems är mandatet?
– Att Daniel Suhonen har haft en viktig roll i grundandet av Reformisterna är tydligt. Han skriver bland annat under DN Debatt som ledamot i föreningen och chef på tankesmedjan Katalys. Hade Katalys och de LO-fackförbund som står bakom tankesmedjan motsatt sig Reformisterna hade de inte låtit Daniel Suhonen ägna så mycket tid och energi åt att bilda föreningen, säger Sandro Wennberg och vidare:

– Men lanseringen är väldigt sofistikerad och frågan ställer sig hur detta finansierats. Även om det går att skänka gåvor till föreningen har det lagts ned oerhört mycket arbetstid och mycket pengar. Det har skapats en avancerad kampanjsajt, gjorts en välgjord kampanjfilm, och tagits fram en egen grafisk profil. Sådana saker är inte gratis. Adderar man den arbetstid som är nedlagd är det alltså ingen oansenlig summa pengar som har spenderats i lanseringen. Om det sedan är Katalys eller andra aktörer som ligger bakom är svårt att veta, avslutar Sandro Wennberg.

Daniel Färm, chef för tankesmedjan Tiden och tidigare pr-konsult på bland annat Progress.

Hur ser du som tidigare pr-proffs på lanseringen av Reformisterna?
– Det var uppenbarligen en genomtänkt och väl förberedd lansering.

Vilken Agenda har Daniel Suhonen och Katalys egentligen?
 – De vill vrida S i mer vänsterradikal riktning.

Hur ser du på reaktionerna som lanseringen av Reformisterna väckte?
– Det visar på att det fanns ett uppdämt behov av en bredare debatt om S förnyelse, men inte nödvändigtvis på ett genomtänkt stöd för alla de konkreta förslagen, även om flera av förslagen också var bra och sådant som redan har diskuterats inom S.

Skulle motsvarande kunna ske på den borgerliga sidan, kanske med Timbro och Moderaterna?
 – Tveksamt. Donald Trump lyckades i USA, inga jämförelser i övrigt. Men i Sverige upplever jag att moderater hellre biter ihop och inväntar rätt läge för att sticka kniven i ledaren.

Vad sägs om det politiska innehållet Reformisterna bjuder på?
 – Flera frågor är bra, och sådant som både Tiden och andra har lyft tidigare. Några är mer vänsterradikala. Noterar att Göran Greider ansåg att det är ren vänsterpartistisk politik. Har inte jämfört alla frågorna, men mycket känns igen därifrån.

Rolf van den Brink

AvSandro Wennberg

Försvagat S och L kan ge centern statsministerposten

Photo: Eric Kilby. No changes on photo.

Valet den 9 september är över. Rösträkningen är ännu inte avslutad men oavsett slutgiltigt resultat kommer skillnaden mellan de traditionella blocken att vara extremt liten. Inget av blocken får som väntat egen majoritet och regeringsbildningen kommer att bli komplicerad.

Socialdemokraterna gör ett historiskt dåligt val, det sämsta sedan andrakammarvalet 1911. Men S är inte det enda partiet som gör ett dåligt resultat. En av valets stora förlorare är Feministiskt Initiativ som trots #meetoo förlorade 85 procent av sina väljare. Liberalerna gjorde trots en marginell ökning sitt tredje sämsta valresultat sedan 1911. Miljöpartiet förlorade var tredje och Moderaterna var åttonde väljare.

Sverigedemokraterna är otvetydigt den största vinnaren sett till antalet nya väljare. Men om man tittar på andelen nya väljare i förhållande till partiets storlek så presterar Centerpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna bättre än Sverigedemokraterna.

I många kommuner och landsting leder SD:s framgångar till att de traditionella blocken börjar luckras upp och en lång rad maktskiften och nya konstellationer är att vänta.

Vad händer nu med den nationella politiken? En lång rad uttalanden från partiernas företrädare låter tvärsäkra men ska mer ses som utspel i det avancerade förhandlingsspel som nu inletts. I realiteten finns bara ett fåtal realistiska alternativ.

Ett av scenarierna är att Ulf Kristersson i likhet med företrädaren Fredrik Reinfeldt bildar en minoritetsregering som kommer att försöka få till så kallade hoppande majoriteter. Den stora skillnaden mot Fredrik Reinfeldts andra regering är att det inte längre räcker med stöd från Miljöpartiet för att Alliansen ska få igenom sin politik. Det är därför Alliansen nu bjudit in Socialdemokraterna till samtal. Men att det största partiet skulle agera röstboskap åt en alliansregering är föga sannolikt.

Sverigedemokraterna kan fälla en alliansregering antingen genom att rösta för ett annat budgetförslag än sitt eget såsom partiet Sverigedemokraterna gjorde i december 2014, eller genom att söka stöd för en misstroendeomröstning mot Kristersson om alliansregeringen inte skulle göra som SD vill.

Det andra scenariot är en mittenregering eller ett mittensamarbete där kärnan utgörs av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Det alternativet kan inte fällas av SD förutsatt att Vänsterpartiet inte heller fäller en sådan konstellation och att Centerpartiet och Liberalerna accepterar att V ger ett indirekt stöd. Centerpartiet kommer att ha svårast att acceptera en mittenregering eller mittensamverkan. Samtidigt kan alternativet vara än sämre för Centern.

Även om Liberalerna och Centerpartiet har Alliansen som förstahandsalternativ kommer inget av scenarierna att vara en lätt väg för dem. Framförallt för Liberalerna finns det risker med en svag alliansregering om en sådan regering skulle fällas och nyval utlysas. Liberalerna närmade sig under våren mot fyraprocentsspärren och vill inte riskera att åka ur riksdagen. Men inte heller Moderaterna, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet lär vara intresserade av ett nyval. Däremot skulle ett nyval sannolikt gynna Sverigedemokraterna.

Båda scenarierna kräver svåra förhandlingar och uppoffringar från alla inblandade parter.

Ganska troligt är att Alliansen i enlighet med sina vallöften kommer att vilja fälla Stefan Löfven som statsminister i en statsministeromröstning om inte Löfven avgår innan dess. Men vad som sker efter en sådan omröstning är alltså långt ifrån säkert. Och än så länge är alla röster inte räknade och balansen mellan de gamla blocken kan ändras tills dess.

I sak ändrar inte en annan balans mellan blocken någonting eftersom det ändå inte kommer att vara något block som har egen majoritet. Men moraliskt och politiskt är det en viktig symbol vilket block som är störst. Å andra sidan har Ulf Kristersson länge sagt att han inte kommer att ta hänsyn till blockskillnaden. Han hävdar istället att det största regeringsalternativet ska få bilda regering, dvs partier som ska ingå i en regering. Med andra ord: om Alliansen står mot S+MP så ska Alliansen få bilda regering.

En sak är tämligen säker. Varken Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna lär ingå i en regering efter det här valet.Vem vet – kanske ska man tolka Socialdemokraternas gruppledare Anders Ygemans uttalande om att partiet kommer att behöva göra “betydande eftergifter” som att S i ett läge är beredda släppa fram Centerledaren Annie Lööf som statsminister mot att S får exempelvis vice statsminister- och finansministerposten?

 

Först publicerat på Geelmuyden Kieses hemsida 2018-09-12

RSS
Facebook
Twitter
LinkedIn

AvSandro Wennberg

Valångest?

Photo: Eric Kilby. No changes on photo.

Valet den 9 september är på många sätt ett historiskt val. De traditionella politiska blocken ser inte längre ut som de har brukat göra under de senaste decennierna. Regeringsbildningen har blivit svårare, riksdagen viktigare. Många nya konstellationer tar makten i kommuner och landsting.

En del kanske har fått någon slags valångest i samband med valet. Slå en signal på 070-677 57 95 så kanske vi kan lindra den ångesten genom analyser och nya strategier och taktiker för att hantera det nya politiska Sverige på olika sätt.

Vi kan göra valanalyser, hjälpa till att få grepp om de nya makthavarna och utveckla nya kommunikationsstrategier. Vi kan hjälpa till att omvärldsbevaka och formulera budskap. Eller kolla in andra tjänster som vi erbjuder.

 

Photo: Eric Kilby. No changes made on photo.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial