På vilket sätt har svenska ministrar mindre makt än andra?

Photo: Fred Romero

I Sverige har ministrarna i regeringen mindre makt än i många andra länder på flera sätt.

Riksdagens starka ställning

Först och främst har det svenska parlamentet, Riksdagen, en stark ställning som kan i många fall överpröva och besluta om regeringens förslag. Riksdagen har också en aktiv roll i att utse ministrar genom utfrågningar, och har också en möjlighet att avsätta en minister genom en misstroendeförklaring.

I många andra länder har parlamentet också en stark ställning, men i en del västerländska demokratier är det svårare för parlamentet att avsätta regeringen, exempelvis i Tyskland och Spanien där en misstroendeförklaring mot en minister måste innehålla förslag på en ny minister/regering som ska ha stöd i kammaren. I vissa länder som har en stark presidentmakt (tex USA) är regeringen inte underställd parlamentet på samma sätt som i det nordiska systemet. Dessutom tillämpar en del länder inte ett proportionellt valsystem vilket gör att regeringar tenderar att ha ett starkare stöd i parlamentet.

Sveriges självständiga myndigheter

Den kanske enskilt viktigaste skillnaden mot andra länder och den som kanske mer än andra faktorer påverkar svenska regeringars beslutsfattande är att de svenska departementen är relativt små i ett globalt perspektiv. Det beror på den för Sverige unika modellen med tämligen stora och självständiga statliga myndigheter, en modell som etablerades av Axel Oxenstierna på 1600-talet då han bildade Sveriges första ämbetsverk.

De svenska statliga myndigheterna tar egentligen bara instruktionen från sin uppdragsgivare - regeringen - på två sätt: genom de så kallade regleringsbreven och så kallad myndighetsdialog. Regeringen tillsätter och avskedar också myndighetscheferna, men i övrigt är statliga tjänstemän tämligen självständiga och ministrar är förbjudna att påverka enskilda beslut i statsförvaltningen (så kallat ministerstyre).

I Sverige är det dessutom inte tillåtet för statliga myndigheter att styra över andra myndigheter vilket ger regeringskansliet en viktig samordnande, men inte styrande, roll.

I de flesta andra demokratier i världen är statliga myndigheter en del av ministerierna eller direkt underställda ministern vilket betyder att ministerstyre i högre grad är tillåtet och till och med en nödvändighet.

I Frankrike exempelvis är relationen mellan de statliga myndigheterna och regeringen annorlunda så tillvida att myndigheterna i högre grad är underordnade regeringen och ministrarna har en starkare roll i att styra myndigheternas arbete. Den franska regeringen har också större möjlighet att utse och avsätta olika chefer för de statliga myndigheterna, vilket ger dem en större möjlighet att påverka myndigheternas arbete.

Offentlighetsprincipen

En annan unik och helt avgörande skillnad är att Sverige har världens äldsta (Tryckfrihetsförordningen är från 1766) och mest långtgående offentlighetsprincip. Den innebär att det som standard råder öppenhet i politiska beslut och processer vilket gör att ministrarna är mer synliga och mer ansvariga för sina beslut och handlingar.

Tillsammans med den förhandlingsoffentlighet som praktiseras i Sverige och övriga Norden innebär det att allmänheten har rätt att ta del av allmänna handlingar som inte är sekretessbelagda och har rätt att närvara vid domstolsförhandlingar och beslutande politiska sammanträden.

Regeringssammanträden är däremot inte öppna för allmänheten och den svenska riksdagen är inte lika transparent som en del andra politiska församlingar i Europa. Den svenska offentlighetsprincipen har inte heller anpassats till exempelvis privata utförare av skattefinansierade välfärdstjänster eller det nya medielandskapet i och med de sociala mediernas intåg. Så även om den svenska offentlighetsprincipen är äldst i världen är den sannolikt inte den modell som leder till mest transparens mellan beslutsfattare och medborgarna.

Vill du ha hjälp med att påverka politiska beslut? Boka ett möte med oss!